Efter förlossningen - Mamman

En förlossning, hur naturlig den än är, innebär en stor påfrestning på kroppen och det krävs tid för att återhämta sig helt. Efter en förlossning börjar livmodern sitt arbete med att dra ihop sig till sin normala storlek. I och med det så kan man få s.k. eftervärkar. Många upplever dessa som väldigt obehagliga och för en del kan det göra riktigt ont men det värsta brukar gå över efter några dagar. Amning stimulerar sammandragningarna och hjälper till att få livmodern att återhämta sig. Det tar flera månader innan livmodern återgått till sin normala storlek.

 

Där moderkakan suttit blir det ett öppet sår på livmoderslemhinnan. Från detta sår kommer blod och sårvätska, detta kallas avslag. Avslaget påminner om en mensblödning men har lite annorlunda lukt och färg. Som med alla sår måste man vara noga med hygienen och tänka på infektionsrisken. Man bör byta bindan ofta och låta bli att bada. Skulle avslaget börja lukta onormalt illa och man får hög feber kan det tyda på infektion och då ska man genast kontakta läkare. Avslaget kan vara upp till 6–8 veckor men avtar sista veckorna efterhand som såret i livmodern läker ihop.

 

Vid en vaginal förlossning kanske man brister och får sys i underlivet. Efter ett kejsarsnitt har man bandage över såret tills det läkt samman. I båda fallen kan man uppleva smärta och obehag men det klingar av i takt med att man läker. Det gäller att lyssna på kroppen, undvika rörelser som är smärtsamma och använda smärtlindrande medicin när det behövs. Vid toalettbesök kan man lindra sveda genom att använda duschslangen och spola underlivet med ljummet vatten. I övrigt kan man bara låta tiden och läkeprocessen ha sin gång.

Knipövningar för att träna upp muskulaturen i bäckenbotten bör man börja med så tidigt som möjligt efter förlossningen och göra till en vardaglig rutin. Musklerna blir rejält uttänjda och slappa av både graviditet och förlossning och behöver sig en rejäl omgång för att komma i form igen och för att förebygga inkontinens. På BB brukar man få informationsblad med instruktioner över hur man går till väga med knipandet.

När mjölkproduktionen kommer igång på allvar något dygn efter förlossningen blir brösten ofta hårda och ömma. Detta är normalt och går över efter ett par dagar när mjölkflödet stabiliserat sig bättre. Bästa lindringen är att amma ofta men massage och värme kan också hjälpa. Om ett bröst skulle bli hårt, knöligt, rodnat och ömt senare kan man misstänka mjölkstockning. Mjölkstockning är en inflammation i mjölkgång eller -körtel. Det beror oftast på att bröstet inte tömts tillräckligt och det står kvar mjölk som orsakar inflammationen. Man kan även få feber av mjölkstockning. Om man får problem med bröst eller amning ska man inte dra sig för att söka hjälp och råd på BVC. Det man själv kan göra är att behandla bröstet med värme och massage och se till att tömma det ordentligt efter amning.

Om man ammar behöver bröstvårtorna lite omtanke och vård. De kan lätt bli nötta och irriterade, särskilt i början när man är ovan och inte har fått igång rutin och teknik på amningen. De ska luftas ofta och gärna smörjas in med lite bröstmjölk så behåller de sin naturliga fuktighet och skydd. Bröstmjölk är också till viss del bakteriedödande och hjälper till att hålla bröstvårtan ren. Brösten ska endast tvättas med ljummet vatten. Tvål bör undvikas eftersom det är uttorkande och innehåller onödiga kemikalier.

Något som ofta glöms bort mitt i allt det praktiska pysslandet är mammans mentala omvårdnad. Det är en stor påfrestning även psykiskt att få barn. Särskilt för mamman eftersom hon oftast drabbas hårdare än pappan av det kaos som den första tiden med barnet kan innebära. När man kommer hem från BB med sitt nyfödda barn kan allt kännas väldigt omtumlande. Man kastas mellan lycka och stress och det är inte alltid så lätt att sortera sina känslor. Mer än hälften av alla nyförlösta mammor får någon form av tillfällig psykisk obalans den första veckan. Ungefär var tionde drabbas av postpartumdepression eller förlossningsdepression som det också kallas. Detta är vanligast under de första tre månaderna efter förlossningen. I värsta fall kan man hamna i postpartumpsykos (förlossningspsykos) men detta är väldigt ovanligt och drabbar bara ca 1-2 av 1000.

Vad gör man då för att undvika psykiska problem efter förlossningen? För det första ska man undvika att gå på myten om den lyckliga mamman som svämmar över av moderskänslor inför sitt barn. Riktigt så himlastormande är inte verkligheten. Med ett litet nyfött barn har man fått en helt ny individ att ta hänsyn till och lära känna. Man kan bli både skrämd och osäker av det stora ansvar man plötsligt fått. Det tar tid att komma in i alla nya rutiner och få vardagen att flyta på i önskad takt. Man måste släppa på för höga krav och satsa på att vårda själen så ofta man kan. God sömn och bra kost kan göra under. Man får se till att sova när man har tillfälle och ta emot all hjälp och stöd man kan få av familj och vänner. Allt annat får vänta, just nu är det familjen som är viktigast och omvärlden får respektera att man behöver lugn och ro.